BENGT LINDHS 52 ANEKDOTER

Bengt utlovade 52 st anekdoter när året började (2015) — Det blev 55 st plus 8 st barnanekdoter. Ett stort tack Bengt!

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Bengt har utlovat 52 st anekdoter under detta året (2015), alltså lika många som årets veckor. Så titta in på denna sidan litet nu och då, för den kommer att fyllas på efter hand.

Bengt inleder med en uppmaning till oss alla.

  1. Anekdoter har nog varje medlem i GCV på lager, det är bara att tänka till och
      berätta, till stor glädje för oss medlemmar. Ett exempel på detta…

  2. Kaffepåse av mannens kalsonger

  3. När stinsen glömde ta upp järnvägsbommarna

  4. Gott resultat av försäljning av 21-lotter

  5. Gert ”Putte” Svensson får brev från sin käresta

  6. ”Du är som en gammal bil, här är motorn klart bättre än chassit”

  7. Har Claes och Ulf kommit? — Då har alla kommit!

  8. Det är inte bara en cyklist Pettersson, som är så duktig, han har även två bröder, som
      är lika bra.

  9. Var är verifikationerna?

10. Den äldre damen frågar speakern: ”Vad går det ut på?”

11. Du sitter på min plats!

12. Det vet jag väl, men vad gör han?

13. Reklam t.o.m vid kyrkan

14. Kan man cykla med tårta upp till Åsljungagården på racercykel?

15. Havregrynsgröt med extra proteiner

16. Boven, som fick reseersättning i Tingsrätten

17. Dynga över kilometerangivelserna

18. Inte träffa kärestan dag före tävling

19. 153 Nilsson instämplade i 5000 program kvällen för tävling

20. Kom ihåg och köp hem dammsugarpåsar

21. Är tävlingen slut?

22. Att byta cykelmärke under samma mästerskap är nog ganska ovanligt

23. Smuggling av Bilar i Mariehamn på Åland

24. Rastplats Öresundsbron

25. En välekiperad kranskulla vid Cykel-SM 1959

26. Nu är de bara tre

27. Har Du gått loss, får Du också se till att orka ända in i mål

28. Lätt förtjänta pengar på vilodagen

29. Kan Du fixa lite mera mat?

30. Betyg och meritförteckningar?

31. Elitcyklister är ett hårt släkte

32. Känner jag Dig?

33. Svensk mästare i 4 mil och 9800 meter?

34. En sann Arne Högsten-historia

35. Skötsam ung man söker rum hos min hyresvärd i Hasslarp

36. I Vaggeryd låg  i många år en Sulfitfabrik, som det mest luktade s-k-i-t omkring

37. Parhästarna John ”Jompa” Adelfalk och Börje Alexandersson på torget i Sundsvall

38. Småländsk snålhet kanske räddade segern

39. Nu behöver Ni väl en större lägenhet?

40. Min far var skräddare och före sin tid

41. Far har inte alltid rätt

42. Tänk så bra han kunde blivit med en riktig tränare

43. Var sitter knappen?

44. Enda A-klassvinsten i Elitklassen på linjelopp

45. Hur vår privilegerade  cykelträning försvann

46. Simträning i april månad

47. Fysisk träning i eftermiddag och det blir ORIENTERINGSTÄVLING

48. Bengt ”Salle” Salomonssons hjärnskakning

49. Lantbrukaren från Kattarp, som svimmade

50. Fyra kilo Dixiekola

51. Så var det med min tid i lumpen

52. Fix vinterträning med Idrottens Hus källarutrymme, som träningslokal

53. Här får Du inte cykla!

54. Är Du tävlingscyklist?

55. ALLBRÖD

Barnanekdoter

  1. Att bli farfar

  2. Hur ser han det, som kör på?

  3. Övergångsställe för järnvägsspår

  4. CD-skivor som fågelskrämmor

  5. Tandemcykling med morfar

  6. Jasmin på väg till fjällen med mormor o morfar

  7. Röda Hund

  8. Ta inte den kostymen!

1. Anekdoter har nog varje medlem i GCV på lager, det är bara att tänka till och berätta, till stor glädje för oss medlemmar.  Ett exempel på detta…

…Jag pratade idag med en jämnårig f.d cyklist Lennart Nilsson från Svalöv och då hade han direkt en episod att berätta. Det var när han i början av femtiotalet var i Karlskrona på en cykeltävling och han från 3 meterssvikten hoppade i havet iförd den tidens cykelbyxor av stickat ylle i stället för badbyxor.
När han kom upp ur vattnet hängde byxorna i hängslena jäms med anklarna, blytunga.

2. Kaffepåse av mannens kalsonger

På det lilla övernattningshotellet i småländska Vimmerby, blev cykelhövdingen Lennart Hansson serverad ett kaffe, som inte föll honom väl i smaken.

Eftersom CK FIX var sponsrade av Zoégas Kaffe, tyckte Lennart det var lämpligt, att plocka fram en burk Mollbergs Blandning ur medhavt lager från volkvagnsbussen, för att både göra god reklam samt erbjuda ett bättre kaffe till hotellets gäster.

Problem uppstod dock, man hade ingen kaffebryggare, i Småland serveras bara kokkaffe. Lennart hade i köket observerat, att hotelltanten vattnade blommor med en gul emaljerad kaffekanna och man lyckades även hitta en tillhörande bryggring. Men självfallet fanns inga påsar så vad göra.

Lennart, som brukade ha en lösning på det mesta, förmådde hotelltanten, att plocka fram symaskinen och offra ett par av makens väl tvättade vita kalsonger ur linneförrådet. Snart hade Lennart sytt en kaffepåse och även bryggt härligt väldoftande kaffe, som till stor glädje  serverades gästerna för avnjutning.

3. När stinsen glömde ta upp järnvägsbommarna

På väg till någon cykeltävling i södra Skåne i Landskrona Cykelklubbs buss ser vi på stationen i FURULUND, en man iklädd randig pyjamaskostym i färd med att fira ner järnvägsbommarna. Ett långt godståg passerar, men bommarna hissas inte upp. Vi väntar en bra stund, det är mycket tidigt på söndagsmorgonen, kanske strax efter sju och bommarna ligger fortfarande kvar.

Vi skickar bort en av cyklisterna till stationen och det visar sig att stinsen gått och lagt sig igen och glömt hissa upp bommarna. Han kommer ut på nytt i sin färgglada pyjamas och vi hejar glatt på honom, när han firar upp bommarna och vi kan fortsätta vår resa.

4. Gott resultat av försäljning av 21-lotter

Klubbens cyklister träffas som vanligt på Malmögatan och fredag kväll. För att förstärka klubbkassan säljer medlemmarna i Fix 21-lotter. Kassören delar ut lotter en fredag och nästkommande redovisas pengarna för sålda lotter minus vinster. Själv har jag sålt 100 lotter, men ingen vinst och det visar sig att ingen av de närvarande, som också sålt sina lotter hade haft någon vinnare. Märkligt!

När kassören anländer till klubblokalen, så talar han något skamsen, att han glömt att blanda i vinstlotterna. Det var säkert inte medvetet, för kassören var Bertil Andersson.

5. Gert ”Putte” Svensson får brev från sin käresta

Jag gjorde min vpl på regementet I 6 i Kristianstad samtidigt med Gert. En dag stod vi i samma långa matkö på kaserngården och när jag var framme vid ingången vände jag mig om och såg då ”Putte” stå alldeles ensam kvar mitt på gården med ett papper i handen.
Det var ett brev hemifrån, från kärestan.
Jag frågade Gert: ” Vad står på ?” Han var först alldeles tyst, sedan sa han helt kort.
”Jag skall bli far!”

6. ”Du är som en gammal bil, här är motorn klart bättre än chassit”

När jag var på hälsoundersökning på vårdcentralen hos husläkaren Sven Magnander från Råå, så fällde han denna kommentar, om mitt hälsotillstånd.

7. Har Claes och Ulf kommit? — Då har alla kommit!

Om vi skulle åka iväg på tävling eller var på träningsläger, då kunde man alltid lita på Claes Andersson och Ulf Lundgren, de hade den rätta tajmingen, att alltid komma, men sist av alla.

8. Det är inte bara en cyklist Pettersson, som är så duktig, han har även två bröder, som är lika bra

Leif Gustavsson kommer hem från en tävling i Småland och berättar, att Gösta var bra det visste vi, men han har även två bröder Sture och Erik, som är nästan lika bra. Ja, det skulle ju senare visa sig att det fanns två bröder till, men bara Tomas, som blev tävlingcyklist.
Leif var tidigt på det att upptäcka Bröderna Fåglum.

9. Var är verifikationerna?

Under CK FIX verksamhetsår 1954 fick klubbens vice ordförande Lennart Hansson hoppa in som kassör i klubben. En syssla, som han skötte med den äran, så bra att man kunde betala klubbens räkningar, dock med fortsatt ansträngd ekonomi.
I slutet av 1958 blev den då aktive cyklisten Bertil Andersson tillfrågad, om han kunde tänka sig bli klubbens kassör.

Bertil tackade ja till erbjudandet, under förutsättning, att han tillsammans med revisorerna fick ta del av och sätta sig in i den ekonomiska redovisningen. Revisionen hölls hemma hos kassören Lennart. De kontanta tillgångarna räknades och sedan var det dags för genomgång av verifikationerna.

Där fanns nästan inga verifikationer! Detta trots ett helt och mycket aktivt avverkat verksamhetsår. Lennart, som hade rättat upp klubbens ekonomi. Alla räkningar var betalda, det fanns kontanter i kassan och klubben hade inga obetalda räkningar.

Var fanns verifikationerna?
Den praktiske och nitiska kassören Lennart hade sett till, att det kom in pengar och allt eftersom han kunde betala en räkning, rev han densamma.

Årsmötet godkände redovisningen, Bertil Andersson valdes till ny kassör och Lennart valdes till ordförande efter Erik ”Räven” Eriksson.

(Historien berättad för Bengt Lindh av dåvarande revisorn Gustav Nordkvist och dess riktighet är vidimerad av Bertil Andersson.)

10. Den äldre damen frågar speakern: ”Vad går det ut på?”

Vid en cykeltävling med målgång nära Åkarnas Hus på Landskronavägen och en bansträckning på ett par kilometer, där cyklisterna avverkar ett stort antal varv, olika långt beroende på ålder och tävlingsklass. Då kommer en äldre dam, stödd på sin rullator, fram till speakern och frågar:

”Vad går det ut på?” Jag har sett cyklande ungdomar, färggrant klädda, köra runt där jag bor i hög fart. Det verka precis, som det är någon det är något de rädda för. De verkar jagade.
”Jaså, det är någon sorts tävling!”

För övrigt var detta Fix-arrangemang elitcyklisten Lasse Erikssons sista tävling, som han också vann.

 
11. Du sitter på min plats!

Vid tågresa från Stockholm till Helsingborg, kommer det i Linköping på tåget, en mycket bestämd och vältalig dam och hon vänder sig till Lennart Hansson, som hon anser sitter på hennes plats. Lennart plockar fram sin biljett och säger, att han sitter på rätt plats. Då höjer damen rösten och sticker fram sin biljett hotfullt under näsan på Lennart.

Lennart förblir helt lugn och påpekar, att det är inga problem, här är ju gott om plats, men damen envisas med, att det är Lennart, som skall flytta på sig. Damen ger sig inte och Lennart samlar ihop sina papper och flyttar till en annan ledig plats. Alla andra passagerare har uppmärksammat damens högljudda ton och hennes utfall mot Lennart. När konduktören kommer är alla spända på upplösningen. Var är felet?
Lennart verkar inte bry sig.

Konduktören till damen: ”Ni sitter i rätt vagn, på rätt plats, men på fel tåg och får byta till Stockholmståget, när vi kommer till Hässleholm. Lennart lät damen sitta kvar, men log och njöt av situationen, vilket även de andra passagerarna gjorde. En applåd låg nästan i luften.

12. Det vet jag väl, men vad gör han?

Praktikanten, som har ett visst begåvningshandicap, deltager i en del enklare produk-tionsgöromål och står intill företagets chef, som intresserat följer tillverkningsprocessen.
Praktikanten tilltalar Chefen och undrar:

”Vad gör Du på företaget?”
”En äldre medarbetare säger: ”Det är vår chef!
”Det vet jag väl, men vad gör han?”

Det hela utspelade sig på Kullens Bageri och chefen det var Bengt Lindh och praktikanten fick fast anställning och arbetade i företaget under många år.

13. Reklam t.o.m vid kyrkan

När CK Fix tränare gifte sig 1961, överraskade de aktiva cyklisterna med att bilda en portal med upphöjda cykelhjul över brudparet när de kom ut från S.t Olofskyrkan vid Jönköpings-gatan.

Cyklisterna var iklädda sina klubbdräkter med stora reklambudskap för ZOÈGAS KAFFE på ryggtavlorna. Pressen var där och förevigade händelsen, åtföljt av reportage och stor bild i söndagens HD.

Detta föranledde dir. Rudolf Zoéga att ringa CK FIX ordförande Lennart Hansson med hälsningen, att klubben var välkommen upp på kontoret och hämta en välförtjänt belöning två silverljusstakar. Vi uppskattar verkligen, att Ni gör reklam för oss t.o.m vid kyrkan. Brudparet tänkte nog, att en av ljusstakarna blir kanske vår, men så blev det icke, det var två danska cyklister, som förärades desamma vid nästa GP tävling.

14. Kan man cykla med tårta upp till Åsljungagården på racercykel?

Fråga Lars Lohmander, han vet hur man gör. Lasse var tvungen att arbeta på Fahlmans konditori på påskafton, men ville glädja sina kamrater med tårta, när de var på träningsläger uppe på Åsljungagården.

Hade han pakethållare?  Höll han den i handen hela vägen?  Hur såg den ut vid framkomsten?

15. Havregrynsgröt med extra proteiner

Vi var tre Fixcyklister, som arbetade i samma livsmedelsaffär på Tågaborg. Alla tre kunde vi bara träna tillsammans på kvällarna, men två pass per dag blev det ofta, således tog vi även middagsrasten och den tidiga morgonen till hjälp. Det hände även att vi åt tidig frukost tillsammans och vid ett sådant tillfälle upptäckte Hans Abrahamsson, att det på havregrynsgröttallriken i mjölken fanns något tillbehör, som vi inte brukade ha.

Gröten var välkokt och vi åt även det extra proteintillskottet, det var bara några välkokta mjöllarver.

16. Boven, som fick reseersättning i Tingsrätten

Fix stödförening FIXARNA spelade Bingo sålde lotterier mm, för att skapa extra medel för den aktiva verksamheten och det kunde vara efter den tidens mått rätt många tusen kronor i kassan. Klubbens kassör ville stämma av stödföreningens kassa och just då var beloppet, som skulle finnas i kontanter drygt 10.000:-. Något kassaskrin fanns inte, det hade förvarats i garderoben och det gjordes en polisanmälan och Bengt Lindh och Bertil Andersson blev kallade till Tingsrätten i Malmö, där stödföreningens kassör åtalades för stöld/förskingring.

Innan rättegången var slut blev vi tillfrågade, om vi yrkade någon ersättning resa och förlorad arbetsinkomst. Vi tyckte att vi skulle inte göra det svårare för fd kassören och ”tjuven”, så vi avstod detta. Rätten vände sig då till fd kassören med samma fråga. Jo, han hade anspråk på båda delarna.  Han fick sin ersättning, men betalade aldrig tillbaka klubbens pengar.  Bertil Andersson lyckades dock få ut en del av pengarna via klubbens försäkring och försäkringsbolaget ställde sin fordran på före detta kassören. Visst var det en skrupelfri förtroendevald funktionär.

17. Dynga över kilometerangivelserna

CK FIX var långt uppe i Småland och seniorcyklisterna tävlade över distans om 15-16 mil på grusvägar i sämsta tänkbara väder, regn, blåst och kyla. Två av klubbens cyklister var långt efter huvudklungan och frågade flera gånger sina ledare, hur långt det var kvar till mål. De var ganska trötta och ville egentligen avbryta tävlandet. Oftast fick de felaktiga besked, hur långt det var kvar.

CK Fix ledare ville absolut ha minst en av de eftersläpande cyklisterna i mål, ty det fanns ett eftertraktat lagpris, som man hade chans att erövra, om bara ytterligare en FIX-senior tog sig i mål. För att inte de eftersläpande cyklisterna skulle ge upp, var Lennart Hansson och hans ledarkompisar ute och smetade dynga över kilometerangivelserna på alla vägskyltar fram till målgång. Det blev mer än tiokilometerlånga mil på slutet, men båda kom i mål och lagsegern bärgades.

18. Inte träffa kärestan dag före tävling

Träffade Claes Andersson med fru nere vid Norra Hamnen och han skulle presentera Bengt Lindh för sin fru. ”Det vet jag väl vem han är, det var ju han, som inte tillät, att vi träffades dag och kväll före Du skulle tävla.”

19. 153 Nilsson instämplade i 5000 program kvällen för tävling

CK FIX var i Tyskland, inbjudna till en stor cykeltävling.

Klubben hade fått återbud från en av de anmälda, tror det var Hans Abrahamsson ,som ej fick permission från lumpen och klubben lånade in Nils-Rune Nilsson från Trelleborgs CK. Detta ogillades av tävlingsledningen, trots att vi hade med giltig tävlingslicens. Nils-Rune fick inte deltaga ,för hans namn stod inte med i de förtryckta programmen. På frågan, om det var ok, ifall vi ordnade med en tilltryckning i de förtryckta programbladen, blev svaret, att det var ok.

Tror det var Rune Hanssons (Lennart Hanssons yngre broders) idé. Vi gick till en stor leksaksbutik och köpte några stämpelbyggsatser och vi iordningställde ett antal stämplar med 153 Nilsson. Vi var nog 7-8 stycken, som satte igång att stämpla upp 5000 program och Nils-Rune skulle få deltaga i detta stora cykellopp, med deltagare från många europeiska länders ungdomselit.

Det var stor cykelfest, ett varvlopp mitt inne i centrum av staden, mycket publik och härlig stämning. Det var stort deltagarantal, uppskattningsvis mer än 100 deltagare i ett och samma startfält med 153 Nilsson som en av deltagarna. Utgångsfarten blev mördande med belgare, holländare och italienare i täten. Fr.o.m med varvet skulle sista cyklist i klungan lämna tävlingen. Gissa vem, som råkade vara siste man och därmed få lämna tävlingen?  Jo, 153 Nilsson!

20. Kom ihåg och köp hem dammsugarpåsar

Cykel- o brottaroraklet Thure ”Hjulle” Petersson är väl känd för sina många initierade artiklar i sport och dagspress. Inget är för litet och ingenting är för stort för Thure att skriva om. Sällan behöver han förskrivet manus och klarar med lätthet av flera referat med olika text ringt in direkt till ett flertal tidningar.

Känt är också att Thure har stor assistens av hustru Ingrid i sitt arbete inom sportens och journalistikens värld. Nästan lika känt är, att Thure inte bidragit med särskilt mycket av hushållsnära sysslor i hemmet.

En dag när Thure är på väg till köpcentrat och har medsänd inköpslista, ropar Ingrid ut genom fönstret: ” Var snäll och köp ett paket dammsugarpåsar!”

Thure: ”Är där påsar i dammsugaren?”

Thure var verksam på Helsingborgs Dagblad som journalist och redaktionssekreterare några år i början av 60-talet och är fortfarande aktiv skribent, trots sina 80 år fyllda. Numera läser i inte ”Hjulles” artiklar i HD, men väl hans sons, Torbjörn Peterssons, DN:s utrikeskorrespondent i Peking.

21. Är tävlingen slut?

Efter väl genomförd och avslutad cykeltävling har ”klanen” Hansson genomgång hemma hos Lennart o Janet på Örebrogatan. Man äter gott och sköljer ner med lämplig dryck.

”Det gick ju bra med de pensionärer, som flaggvakter.”

Eftersom det krisat med tillräckligt många funktionärer, hade Lennart Hansson vänt sig till pensionärsföreningarna i stan och efterfrågat, om de kunde tänka sig ställa upp som funktionärer och det kunde man.

Telefonen ringer hos Lennart o Janet, en man från Jonstorp ringer och frågar, när tävlingarna är slut. De har slutat för flera timmar sedan!

”Det står två pensionärer här med vars sin röd flagga och undrar, när tävlingarna slutar.”

Det blev inte något längre samarbete med pensionärerna på fler cykeltävlingar.

22. Att byta cykelmärke under samma mästerskap är nog ganska ovanligt

Bengt Lindh befann sig på nattklubb i Katrineholm under cykel SM 1958 samma dag som 5 mil tempo genomförts. Crescents tränare Frode Sörensen, som också befann sig på restaurangen kallade till sig Bengt och påtalade, att hans insats och placering på dagens tävling var långt ifrån tillfredsställande och nu är Du här och festar. Du kan betrakta Ditt avtal med Nymanbolagen som avslutat och Din cykel ser vi fram emot att Du lämnar in snarast.

Jag var absolut nykter, men självfallet också besviken över min 36:e plats, men mycket blev sämre för både mig och andra som drabbades av skyfallet och dyngsura grusvägsavsnitt.

Jag hämtade min cykel på vårt hotell och rullade cykeln tvärs över dansgolvet rakt in mellan benen på Frode Sörensen. ”Var så god, ordern är verkställd!”

Monarks tränare och ledare Nils Velin sitter nära och hör hela samtalet och säger lågmält men bestämt:

”Bengt, Du har en ny cykel, Monarks senaste modell i god tid före 18-milen, jag skall personligen se till, att man kör upp den från Varberg redan i morgon”

Det var för övrigt på samma restaurang och nattklubb, som Börje Alexandersson och Lennart Hansson fick frågan om arrangerande av Cykel-SM för 1959.

23. Smuggling av Bilar i Mariehamn på Åland

När sällskapet närmar sig hamnen i Mariehamn, så dyker frågan upp: ”Hur får vi iland våra bilar?

Alla har väl druckit för mycket alkohol? Bengt åtager sig att köra iland bilarna. När tullarna ser Bengt för tredje gången får han frågan. ”Vad sysslar Du med?

”Lite på skämt svarar jag, smugglar Bilar”

Polis tillkallas och då öppnar jag bagageluckan på den egna bilen och lyfter upp två kartonger Ahlgrens Skumbilar.

”Var så goda, ursäkta skämtet. Ni får ta godiset och dela med Er”

Efter alkoblåsning var allt ok. Det var Läkerol/Ahlgrens säljledning inför en konferens på Åland.

24. Rastplats Öresundsbron

Vid ett möte med Hederskommittén på hotell Mollberg utspann sig ett intressant samtal vid en kaffepaus mellan landshövdingarna Netzén, Malmöhus län och Widell, Kristianstads län, var den framtida Öresundsbron skulle placeras. I Malmö eller Helsingborg?

De flesta förespråkade Helsingborg, men det fanns även de, som ivrade för Malmö och den mest aktive för detta var Gösta Netzén. Då ingrep Ove Somelius från Helsingborgs Dagblad och menade i rätt hårda ordalag, att Helsingborg borde vara det självklara valet. Efter mötet satte herrarna sig i taxi och åkte gemensamt ut till Tinkarpsbacken och Somelius visade på det korta avståndet över sundet. Ingen tvekan om var Öresundsbron skulle byggas.

Kort efter detta möte kom skylten rastplats ÖRESUNDSBRON upp vid krönet av Tinkarpsbacken, ombesörjt  av verkmästaren Tage Hallbeck och hans medarbetare på gatukontoret i Hbg, på initiativ av Ove Somelius. Den blev färdigställd hos skyltmålare Fagerström utan dröjsmål.

25. En välekiperad kranskulla vid Cykel-SM 1959

Söta Ing-Marie Olsson, sedermera Skoog, skulle ekiperas på bästa sätt och disponent Lennart Vink var noga med att det skulle ske med stil och värdighet. Det blev besök hos modehuset ERICA och ägaren själv köpman Carl-Eric Strömkvist kontaktades.

Ing-Marie försågs med allt i klädväg, som en ung dam kunde önska sig både för fritid och fest, när dir Strömkvist ställde frågan till Lennart: ”Hur skall detta betalas? Kontant eller mot faktura?”

Lennart Vink helt lugnt: ”Vi utgår från att modehuset ERICA ser förmånen, att få ekipera denna vår söta Ing-Marie, som skall representera Helsingborg och CK FIX hela SM-veckan!”, och så blev det helt utan kostnad för arrangerande CK FIX.

26. Nu är de bara tre

Vid Nordiska mästerskapen på Cykel i  Helsingborg 1968 satt kommunfullmäktiges ordförande Stig-Jerker Svensson i servicebilen, som åkte efter Sveriges A-landslag med de berömda Fåglumbröderna, Gösta, Sture, Erik o Tomas.

De var fantastiska tävlingscyklister i världsklass och alldeles speciellt i disciplinen lagtempo över 10 mil, där det gäller att hålla hög och jämn fart samt hjälpa varandra med farthållningen, s.k draghjälp och konsten att ligga tätt inpå varandra. Detta bemästrade bröderna till fulländning.

Stig-Jerker fascinerades av cyklisternas höga fart, sällan under 50 km/timmen och nerför Kullaberg mot Mölle över 80 km i timmen. Stig-Jerker tyckte sig helt plötsligt upptäcka, att nu var de bara tre, en av bröderna hade släppt. Han upprepade detta flera gånger.

Coachen Bengt Lindh försökte övertyga Stig-Jerker om, att alla fyra var med, att de ligger så tätt intill varandra. Inte förrän Stig-Jerker skrivit upp numret på cyklisterna ett antal gånger och funnit att det alltid var olika cyklister han saknade. Först då blev han överbevisad och samtidigt storligen imponerad över deras fantastiska åkskicklighet.

När man tog svängen från Strandvägen och vänster upp genom Pålsjö skog kunde Stig-Jerker för första gången efter start se alla fyra bröderna på en gång på väg upp mot målet, som Nordiska Mästare.

27. Har Du gått loss, får Du också se till att orka ända in i mål

Vid samma Nordiska Mästerskaps linjelopp över 180 km bröt sig Tomas loss ur klungan i ett relativt tidigt skede av loppet och skaffade sig ett par minuters försprång och såg ut att gå mot en säker seger, då krafterna helt plötsligt började sina. Tomas hade överskattat sina krafter och signalerade till sin coach Bengt Lindh, att meddela storebror och lagkaptenen Gösta, att han inte orkar hålla undan längre. Han är rent slut.

När Gösta nås av beskedet, låter han hälsa: ”Då får han bita ihop och ta i lite extra! Vi i laget har gjort vårt jobb i klungan och neutraliserat alla försök från de danska, norska och finska cyklisterna att åka ikapp Tomas, så nu får han allt se till att klara det han gett sig in på”.

Tomas höll undan in i mål och blev nordisk mästare

28. Lätt förtjänta pengar på vilodagen

Tempotävlingen gick på fredagen och linjeloppet på söndagen, vilket ju innebar att lördagen var ledig och man kunde ställa upp på lite PR-jobb på varuhuset Domus i Hbg. Bröderna skulle cykla inomhus på rullar och bli intervjuade vid två framträdande inför ett förväntat stort publikuppbåd.

När Gösta skulle ta emot arvodet för framträdandet, det överenskomna om 600:-, låg det fyra kuvert med lika mycket pengar i varje, inte 150:-, som Gösta trodde, utan 600:- i varje.

Då säger Gösta till sin ledare, Bengt Lindh, som också varit speaker och skött intervjuandet: ”Du kan väl ta ut några veckors semester, så åker vi runt i Sverige. Det finns väl rätt många Domusvaruhus. Det här var både roligt och lönande.”

29. Kan Du fixa lite mera mat?

De fyra Fåglumbröderna satt på restaurang Kvarnen i Helsingborg och åt lunch, när Sture ropade till Bengt Lindh, som just då kom in på restaurangen: ”Kan Du fixa lite mera mat? Portionerna är alldeles för små.”

Visst gick det att ordna även här. Varje dag under ett etapplopp i Holland, hade Bengt fixat extra portioner till Sture och de andra landslagscyklisterna.

30. Betyg och meritförteckningar?

Lennart Hansson och Bengt Lindh försökte intressera Cernelle i Vegeholm för att sponsra Fåglumbröderna och kanske t.o.m. anställa dem. Vilket klipp detta skulle kunna bli. Kontakt togs med Pollenkungen Gösta Carlsson och VD:n Asplund. Helt klart fanns ett visst intresse från Cernelle, att engagera och inleda ett samarbete med bröderna.

Vi blev ombedda sända in deras betyg och meritförteckningar samt efterhöra vad de kunde tänka sig arbeta med. När bröderna fick höra talas om detta ringde Erik Fåglum.

”Du har nog missförstått det hela. Det enda Du behöver, är våra personnummer och bankgirokonto. Tror inte det blir så mycket tid över för arbete.”

De blev proffscyklister i Italien istället!

31. Elitcyklister är ett hårt släkte

Michael ”Roddar´n” Andersson var ute på en träningsrunda i riktigt busväder, en mycket kall, vintrig februaridag. Det duggregnade och var minusgrader. Michael, som bodde i Höganäs stannade till i Gantofta, hos Inga-Maj o Bengt. Han var hungrig, våt och alldeles stelfrusen.

Det tog tid att få honom varm. Han fick låna torra cykelkläder och till kylskåpet hittade han alldeles själv och tog för sig av både varmt och kallt av mat o dryck. Han blev erbjuden skjuts hem till Höganäs, men tackade nej till detta, han skulle cykla hem.

Han körde dock inte i rätt riktning, var han inte helt ok, han körde mot Landskrona. När vi ropade till honom, svarade han, att han hade 5 mil kvar att köra, den runda han bestämt sig för att träna denna dag.

En stor idrottsman, som verkligen inte kände efter, om det smärtade eller tog emot, men så nådde han också exceptionellt stora framgångar i mästerskap och stora internationella cykellopp under en tioårsperiod och blev legendarisk i svensk cykelsport.

32. Känner jag Dig?

Gamle legendariske Sture Andersson är på uppvaktning hos en f.d dansk elitcyklist, som tävlade under samma tidsperiod.

Mannen frågar Sture: ”Känner jag Dig?”

Sture: ”Inte så konstigt, om Du inte känner igen mig, Du har ju aldrig sett mig framifrån!”

33. Svensk mästare i 4 mil och 9800 meter?

När jag körde 5 milen vid SM i Västerås 1954, var vi tre tävlande, som var inblandade i medaljstriden och det handlade om mycket små marginaler. Enligt cykeloraklet Thure ”Hjulle” Petersson var jag i knapp ledning med en kilometer kvar. Jag matchades hårt av tränaren Sture Andersson under hela loppet med upprepade tillrop och tidsangivelser.

När jag spurtade för allt vad jag var värd de sista meterna in i mål, fick jag frågan av funktionärerna: ”Var kommer Du ifrån?”

Jag spurtade i mål från fel håll. 

Dagen före juniorernas 5 mil, hade elitklassen avverkat 15-milsloppet och deras varv var det motsatta och jag hade följt en tydlig vit målad pil på vägbanan, att svänga vänster, när jag bara hade 200 meter rakt fram in mot mål.

Det var mycket surt, inte minst för mina lagkamrater, Knut Karlsson och Sune Stuveback, som nu missade SM tecknet i lag. Enligt ”Hjulle” var jag på väg mot både individuellt guld och lagsegern, men man kan ju också se det som Sture Andersson: ”Du hade nog bara blivit trea!” och det var ju segern vi var ute efter.

Vann gjorde Lars-Erik Dahlberg från Sandviken, en sekund före Bertil Johansson från Skoghalls CK.

34. En sann Arne Högsten-historia

Det finns många skrönor om den färgstarke elitboxaren och Fixcyklisten Arne Högsten. För de, som var med på den tiden kan lämpligen berätta några av dessa i detta forum.

Arne var väl inte klubbens mesta renlevnadsman och han har själv berättat: ”Frun skäller, ungarna skäller och svärmor skäller, det är bara hunden, som inte skäller, när jag anländer hem lite sent och lite för glad i hågen.”

35. Skötsam ung man söker rum hos min hyresvärd i Hasslarp

Det ringer på dörren och husvärden öppnar och en ung man presenterar sig: ”Jag heter Lars Svensson, jag är skötsam, varken röker eller super och önskar hyra rum.”

Hyresvärden: ”Jag heter Folke Gunnarsson och jag både röker o super och rum kan jag erbjuda Dig”

36. I Vaggeryd låg  i många år en Sulfitfabrik, som det mest luktade s-k-i-t omkring

Cyklisterna i Fix-bussen visste, att när man åkte genom Vaggeryds samhälle var det läge, att lätta på trycket och släppa ut lite gaser, det skulle ju ändå inte märkas, så det brändes av den ena rökaren värre än den andra.

Vad grabbarna inte visste, att sulfitfabriken varit stängd senaste halvåret, så chauffören, beordrade en bensträckare på första bästa P-plats och lite frisk luft...

37. Parhästarna John ”Jompa” Adelfalk och Börje Alexandersson på torget i Sundsvall

John o Börje står på torget i Sundsvall och köper frukt, när damen intill ”Jompa” ger full hals och skriker ljudligt högt.

Jompa: ”Va f-a-n skriker Du för?”

Inte så konstigt, att hon skriker. ”Jompa”, som har träben, protes, märker inte att han med hela sin kroppstyngd står på damens ben.

38. Småländsk snålhet kanske räddade segern

Vi var i Ålem, norr om Kalmar och jag hade bästa tiden i juniorklassens tempolopp, men det ryktades om att protest skulle inlämnas för brott mot 30-metersregeln. En av de framförvarande tävlande, som jag kört upp, gick inte ner sina 30 meter och tog sig förbi både en och två gånger och det ansågs att vi kompiskört.

Varför inlämnades ingen protest?

Det kostade 10:-, vilket återbetalades, om protesten gick igenom, men se den risken ville smålänningen inte ta och segern ifrågasattes inte.

Det finns ett alldeles speciellt minne med denna tävling. Jag och min kompis Leif Sjöland, som båda hade semester och vi cyklade upp till Ålem från Landskrona. Vi hade monterat på pakethållare på racercyklarna.

Leif cyklade från Glumslöv till mitt föräldrahem i Linderöd på torsdagen, på fredagen cyklade vi upp till Kalmar, där vi hyrt ett rum och på söndagsmorgonen cyklade vi från Kalmar till Ålem, där vi sedan tävlade samma dag.

Det var meningen, att vi också skulle cykla tillbaka, men vi hade turen, att bli erbjudna skjuts till Landskrona med Oskar Nogard, pappa till Sven, som också kommit upp till Ålem, för att tävla.  Att sitta på lastbilsflaket  mer än 35 mil var kallt, jäkligt långt och vi fattade knappt, att vi cyklat upp samma sträcka.

39. Nu behöver Ni väl en större lägenhet?

Vid första träningen på Idrottens Hus i januari 1964 får jag denna fråga av Bengt Palm, med anledning av att vi fått tillökning i familjen, vår son Göran föddes i december 1963.

Lindh: ”Bengt, Har Du frågat Dina föräldrar?”

Palm: ”Det gör jag om Ni vill ha lägenheten!”

Vi tackade ja till lägenheten på Planteringsvägen 135 och på sätt blev vi även nära vänner med Peter Folkeson och hans familj, vilket har gett klubben och sporten både glädje och nytta både i Fix och GCV.

40. Min far var skräddare och före sin tid

Far hade skrädderiet hemma i huset, där vi bodde och när han städade sin skräddarverkstad, så tog han lite mer städning på samma gång. Riste mattor och torkade golven i kök o rum.  På gatan fick jag höra från granngubbarna.

”Skräddaren är en riktig käring, han skulle gå klädd i klänning. Han gör ”kärringsysslor, han är inte en riktig karl.”

När mor o far köpte tvättmaskin i början av sextiotalet, blev farmor sur o vred:
”En tvättmaskin sliter upp tvätten”

Far replikerade: ”Det är bättre att slita upp tvätten, än slita upp frun.”

41. Far har inte alltid rätt

Mor var ängslig, att jag skulle åka omkull och skada mig, när jag 1952 blev tävlingscyklist. Far lugnade mor: ”Du behöver inte vara orolig, han tröttnar snart!” Och visst jag tränar inte så ofta numera, men det har ändå gått drygt 60 år, så far har ju inte rätt alltid.

När jag 1957 blev erbjuden att flytta till Uppsala, tävla för UCK, arbeta i ”Halle” Janemars sportbutik, och få lön även när jag tävlade och tränade. Då frågade far: ”Hur bra kan Du bli?”

Och jag svarade, att inte bland den fem bästa, men kanske bland de tio. ”Då tycker jag Du ska bli specerihandlare”, för mat behöver folk alltid och så blev det livsmedelsbutik på Tågaborg och CK FIX istället.

42. Tänk så bra han kunde blivit med en riktig tränare

Jag möter Hans-Ingvar Greens till åren komne morbror Einar, lätt dement och inte riktigt klar över, vem han pratar med. Vi har ett mycket trevligt samtal om allt möjligt och kommer även in på samtal om cykelsport och CK FIX.

Han tycker Hans-Ingvar haft fina framgångar inom cykelsporten, men tänk så bra han kunde blivit, med en riktig tränare. Han hade ju bara den där Bengt Lindh ifrån Gantofta.

43. Var sitter knappen?

När jag 1961 hade börjat som försäljare av LENI ”bakpapper/skinkputs” eller i dagligt tal kallat toalettpapper på KATRINEFORS PAPPERSBRUK, blev min chef uppringd av en rätt känd livsmedelshandlare, som ställde en fråga:

 ”Han den nye säljaren, Lindh tror jag han heter, han verkar bra, men var sitter knappen, där man stänger av honom?”

Berättar episoden för kamraterna i anekdotgruppen på Hbg:s idrottsmuséum och det föranleder lagledaren Hasse Sjöström att kommentera:

”Och man har fortfarande inte hittat knappen!”

44. Enda A-klassvinsten i Elitklassen på linjelopp

Jag var inte känd, som någon vass spurtcyklist, så det gällde att gå loss, om man ville vinna.

I Kävlinge varvlopp hade jag och Sivert Levin lyckats gå loss och jag  besegrade honom i en hård spurtduell. När vi precis nått omklädningsrummet, slaktdjurshallen, kommer  tävlingsledaren Allan Persson tjoande:

”Ni har ett varv kvar att köra, det var inte målgång nu, när Ni spurtade.”

Vi satte oss på cyklarna och fullföljde tävlingen, men ordentligt distanserade av huvudklungan.

45. Hur vår privilegerade  cykelträning försvann

Jag gjorde min militärtjänst både på I6 i Kristianstad och särskild sjukvårdsutbildning på Revingehed.

Jag hade turen att få en gammal tävlingskamrat på samma kompani, Bengt Haraldsson från Årstad CK och min tränare Sture Andersson hade varit nere i Revinge och utverkat tillstånd för oss att träna cykel, när övriga hade annan fysisk tjänst.

Detta fungerade ypperligt många veckor, ända tills Bengt en solig dag cyklade upp jämsides med hela truppen, som var klädda för tung fysisk träning. Solen lyste och det var en härlig dag.

”Så nu skall Ni ut och kämpa och vi kan lägga oss i en skön skogslänta och njuta av det vackra vädret.”

Vad Bengt inte observerat, att det var kompanichefen själv, som ledde övningarna.

”Om 10 minuter skall Ni vara omklädda för fysisk träning och Ni får i fortsättningen cykelträna på Er fritid.”

46. Simträning i april månad

Det kom upp ett anslag att det skulle bli simträning under eftermiddagen. Vi skulle anmäla oss på två olika listor, en för simkunniga och en för icke simkunniga.

På lunchrasten var jag borta vid bassängen och kollade vattentemperaturen, bara 14 grader, så jag tecknade mig på listan för icke simkunniga.

Vid samlingen inför simträningen meddelade överfuriren, att de simkunniga fick ledigt resten av eftermiddagen och de icke simkunniga skulle ha vattenvana.

Hur jag än viftade till befälet, när jag huttrade och frös. ”Jag kan simma!”

”Du kan inte simma och behöver vattenvana.

47. Fysisk träning i eftermiddag och det blir ORIENTERINGS-TÄVLING

Vid samlingen och avprickningen kom 111 Larsson iklädd permissionsuniform och alla andra i träningskläder.

Kaptenen till 111 Larsson: ”Tycker Larsson klädseln är lämplig för dagens övning?”

”Ja, kapten, jag tänker ta bussen, när så är möjligt och det står faktiskt valfri klädsel.”

48. Bengt ”Salle” Salomonssons hjärnskakning

Vid en handbollsmatch fick ”Salle”, som stod i mål en hård boll i ansiktet och sjönk ihop till synes medvetslös och vi bar ut honom på bår. (Jag var där som ditkommenderad sjukvårdare), när ”Salle” viskar till mig:

”Det här ordnar Du, Bengt, höstmanövern börjar i morgon och den tänker inte jag vara med på!”

”Salle” hade inte blivit knockad av träffen, han hade nickat bollen och visst han fick stanna kvar några dagar för observation med konstaterad viss yrsel och måttlig temperaturhöjning.

Att tjänstgöra på militärsjukhuset hade stora fördelar. Jag fick praktisera på sjukhus i Lund en månad, vara på regementets sjukhus och föra sjukjournaler, ta sänkan på krassliga soldater, injicera sprutor intramuskulärt, bandagera skadade, assistera vid vaxinationer etc.

Men det var också många vpl-kamrater, som försökte påverka mig, när de ville bli sjukförklarade. ”Salle” var nog ett sådant exempel.

49. Lantbrukaren från Kattarp, som svimmade

I kön till stelkrampsvaxinationen stod lantbrukaren Andersson från Kattarp, en stor kraftig karl, som jag väl kände från min tid, som butiksbiträde hos AB Bröderna Åberg också i Kattarp.

När det var Anderssons tur och han ser mig ta över injektionssprutan från den assisterande sjuksystern frågar han:

”Är det Du, som skall sticka mig?”

Pang! Andersson faller avsvimmad till golvet — Om det var för doften av eter eller rädslan för mig som sjukvårdare vet jag inte?

50. Fyra kilo Dixiekola

Jag tillhörde inte något särskilt kompani och det gjorde inte fotbollsspelaren Kalle Eriksson heller, men vi var logerade på Livkompaniet.

När HIF vann över Djurgården med 4-0 och Kalle gjorde alla fyra målen, då gratulerade en sann AIK-fantast tillika chef på Marabou chokladfabrik, Kalle med 4 kilo kola, som Kalle frikostigt delade ut till oss alla på logementet.

51. Så var det med min tid i lumpen

Att jag fick så bra och meningsfull militärtjänstgöring berodde på, att jag drabbats av en ögonsjukdom, som diagnostiserades som allvarlig och utomhustjänst inte var att tänka på under närmare ett års tid.

Det bestämdes, att jag skulle ha inomhus- och väl kvalificerad tjänst. Man kunde inte skicka hem mig för att återkomma året efter och fullgöra min vpl p.g.a att jag fått sjukdomen i tjänsten. Av samma anledning kunde man inte heller klassa ner mig till malaj och därför erbjöds jag en så meningsfull tjänstgöring, men det hade en stor nackdel.

Jag miste mitt träningsbidrag från Crescent om 200:- per månad, när det kom till Nymanbolagens  kännedom, att jag inte fick träna eller tävla på ett år. Träningsbidraget var guld värt, vår daglön var 1954/56 endast  3:- per dag.

52. Fix vinterträning med Idrottens Hus källarutrymme, som träningslokal

När vi varit i Pålsjöskog och tränat, sprungit tur o retur från IH, upp och ner i ”kinesiskan” så fanns det någon, som fortsatte in på Olympia och sprang på löparbanan.

Helsingborgslöparen Gunnar Tjörnebo har berättat, att en Fixare kom in och sprang jämte honom ett par varv, utan svårighet att hänga med i Tjörnebos tempo.

”Du har inte gummistövlar”

Jo, det hade han. Det var Hans Abrahamsson!

För tjugo år sedan (1995) cyklade jag 391 mil genom Sverige och det finns många episoder därifrån, jag har valt ut de 3 nedanstående minnena (53-55).

53. Här får Du inte cykla!

Jag hade cyklat från Skellefteå till Umeå, det var en av två regndagar på fem veckor och en mycket tuff etapp. Jag skulle bo på SCANDIC, men hittar ingen bra väg in mot hotellet, bara en motortrafikled Ser den röda skylten på avstånd och chansar att cykla på motortrafikleden.

En buss kör om mig, stannar och bussföraren rusar ut och stormskäller på mig.

”Här får Du inte cykla!”

Just då dyker en Mc-polis upp. ”Vad står på?”

Jag förklarar mig och bussföraren fortsätter skälla. Polisen sätter på varningsljusen och säger:

”Följ efter mig!” och eskorterar mig bort till hotellet.

54. Är Du tävlingscyklist?

På vägen mellan Umeå och Örnsköldsvik stannar jag på ett motell och äter lunch och mitt emot sitter en jämnårig man och han ställer frågan:

”Är Du tävlingscyklist?”

Jag berättar om min Sverigecykling. Han frågar om jag varit tävlingscyklist? Jag berättar.

”Har Du varit bra?” Undrar han.

Jag berättar att jag en gång var på väg att bli svensk juniormästrare, men körde fel några hundra meter från mål.

”Vad hette han som vann?”

”LARS –ERIK DAHLBERG från Sandviken”, sa jag.

Mannen mitt emot mig är just Lars-Erik Dahlberg.

55. ALLBRÖD

Jag kommer på tåget i Göteborg, slänger upp min ALLBRÖDS-bag på hyllan. Mannen mitt emot mig säger:

”Jag kommer från Vägverket och Borlänge. Jag minns sommaren 1995 då var det en VD på Allbröd, som var ute och cyklade, det stod mycket om honom och hans cykeltur i våra två dagstidningar — Känner Du honom?”

”Ja, och han sitter mitt emot Dig”, sa jag.

Barnanekdoter

1. Att bli farfar

Fick frågan har det kändes att bli farfar?
Tack bara bra, men det kändes lite gammalt med en farmor i sängen.

2. Hur ser han det, som kör på?

När jag för många år sedan fick en ny Volvo 850 stod det en text på bakrutan Sidokrocksskydd SIPS på engelska. Oscar 5 år undrar vad det står i texten och jag förklarar, men Oscar är inte nöjd ” Hur ser han, som kör på från sidan, den texten?

3. Övergångsställe för järnvägsspår

Farfar och lille Oscar står vid bommarna medan tåget kör förbi. Oscar tycket det borde finnas övergångställe vid järnvägsspår. Farfar menar, att då kan ju tågen aldrig hålla tiderna.

”Men det gör de ju inte ändå”, Oscar 4 år och son till en tåg- o järnvägsentusiast

4. CD-skivor som fågelskrämmor

Farfar, varför har Du CD-skivor hängande i trädet ovanför jordgubbsplantorna?
Svar: ”För att skrämma bort fåglarna, så att de inte äter upp jordgubbarna!”
Carl 5 år funderar en stund och vänder på skivorna.

”Är det en särskild sorts musik de inte gillar?”

5. Tandemcykling med morfar

Daniel 11 år cyklar tandem med morfar och det går inte många kilometer förrän Daniel ojar sig över ont i skinkorna. Farfar, tycker det är rätt mycket gnäll om ont i baken, nästan varje gång, de är ute och tandemcyklar. Daniel, du hör väl aldrig, att morfar gnäller över ont i baken.

”Nej, men så är Du också mycket mera tjockhudad!”

6. Jasmin på väg till fjällen med mormor o morfar

När man åker genom Göteborg, strax efter Tingstadstunneln, så upptäcker Jasmin vatten på höger sida. Vad är detta för en sjö?  Farmor svarar: ”Det är GÖTA-kanal!”

På återresan ställer Jasmin frågan igen, men lite annorlunda.

”Vad var det nu för program den här sjön hette?”

7. Röda Hund

Flickorna Karin o Gunilla Vinberg i Gantofta hade fått barnsjukdomen ”Röda Hund” och Inga-Maj skickade bort dottern Malin att leka med systrarna Vinberg, för hon ville gärna, att Malin blev smittad och också fick Röda Hund.

Lillebror Håkan springer bort till Birgit o Agne Vinberg och ringer på dörren och vill ocklså vara med flickorna och leka. Han blir bortmotad och lätt ivägkörd av mamma Birgit. ”Här är nog med ungar!”

Håkan ger sig inte: ”Jag vill också ha röda hund!” Birgit menar, det får Du av Malin, när hon blivit smittad. ”Nej, så blir det inte”, skriker Håkan. ”Hon bjuder aldrig någonting till mig.”

8. Ta inte den kostymen!

Pappa Bengt skall på fest och håller på att ta på sig gåbortkostymen, då dottern Malin säger:

”Pappa, ta inte den kostymen, Du får ju alltid så ont i huvudet, när Du haft den!”