MATS THURÉ

Har ni något trevligt minne att dela med er om Mats?

Skicka gärna e-post till mig så för jag in detta på hemsidan efter hand.

jorgen.vik10@gmail.com

Tisdagen den 26 oktober 2021 firade

Mats Thuré sin 60-årsdag

Ryggsäck med stridspackning, en KSP 58 över axlarna och en marsch på 70–80 km på 3 dagar, detta var Mats uppladdning inför sin största cykelframgång.

Hur kom det sig att du började med cykel?
Att jag började cykla det kom sig av att jag spelade fotboll i Stattena IF vi tränade på Olympiafältet och jag bodde på Sofieberg i Helsingborg. När jag cyklade till våra träningar så passerade jag Jönköpingsgatan 26B där CK Fix hade sin klubblokal. Ibland så stod där en del racercyklar utanför (på den tiden så kunde man lämna en cykel utan tillsyn och den var kvar när man skulle ha den, till skillnad från idag). I och med att mitt bollsinne inte var det bästa och att de där cyklarna såg fräcka ut så tändes en gnista att kanske prova att cykla i stället för att spela fotboll. Min far jobbade inom kommunen och han kände Lennart Hansson som informerade honom vilka dagar och tider som cykelklubben hade träning, detta var på sensommaren 1972 och jag började faktiskt i cykelklubben på hösten, med vinterträning i form av löpning ett par vardagar i veckan och fotboll på planen inne i Fredriksdals slingan på lördagarna. Så höll det på fram till ungefär årsskiftet. Efter det så började vi att cykla på standardcyklar på kvällar och helger. Allt detta skedde under Kent Gustavssons ledning. Framåt våren så hade mina föräldrar sett att mitt intresse höll i sig så vi åkte ner till Sture Anderssons cykelaffär i Landskrona och vi köpte en ny Crescent racer för 800 kr.

Vad har du för cykelframgångar?

Jag började att tävla som klassare i PB vilket jag gjorde 1973–74, ett minne från den tiden är att jag var första startande i första ungdoms SM i Linköping 1974 mina närmaste klubbkompisar var Mikael Wallin och Per Nordén, Bertil Rangbo tävlade jag också en hel del med men han var 1 år äldre så vi körde i olika klasser vart annat år. 1975–76 så tävlade jag i PA klassen mest med Per Nordén.

Tack vare Kents exceptionella träning där vi yngre fick köra med de äldre, så blev det som andra års PA-klassare någon form av lekstuga när jag och Per körde ifrån på en hel del tävlingar. 1977 så var det dags för ungdomsklassen, både jag och cykelklubben hade framgångar samt att vi övertalat Jörgen Olsson att byta cykelklubb från Landskrona CK till CK Fix så vi kunde få ett lag till Ungdoms-SM. Jag, Jörgen Olsson och Per Nordén vann den tävlingen det året i lagtempo.

Året efter 1978 så gick jag upp i Juniorklassen och det fortsatte att gå bra, jag vann ett 10-tal tävlingar det året och det roligaste minnet var SM i Södra Sandby. Där jag fick guld i lag och silver i lagtempo. Mina klubbkompisar Per och Bertil gjorde helt fantastiska tävlingar. Per vann tempoloppet på SM före Bertil och Bertil vann linjeloppet, själv blev jag bland de 10 första på båda loppen. Vi var ett fantastiskt gäng på den tiden på junior SM. Jag, Bertil Rangbo, Stefan Andersson, Per Nordén och Jörgen Olsson. När man summerade säsongen var jag den som vunnit flest tävlingar det åtet.

Det ska sägas att de bästa andraårsjuniorerna kör i A- eller B-klassen. Det samma gjorde jag året efter (1979). Jag började säsongen bra med att vinna karatloppet i Malmö i B-klassen i ett jäkla väder och sen gick det tyvärr sämre. När jag mönstrade i Kristianstad så hade jag över 20 i sänka och jag kände mig allmänt matt. Tyvärr fick jag tacka nej till ett antal landslagsuppdrag under säsongen. Och det visade sig att jag tyvärr hade fått Bechterews sjukdom som tur är i lindrig form, men det innebar också att jag fick regnbågshinneinflammation ett antal gånger vart år. Så min säsong blev inte som jag förväntade mig.

Året efter så ryckte jag in som spaningsplutonsbefäl på I3 i Örebro den 2/6 och låg inne till den 22/5 året efter. Det var tur man hade kompisar i cykelklubbar runt om i Sverige, som man kunde åka till tävlingar med. Jag minns att Bertil cyklade för Burseryd och dom fick jag åka med ett antal gånger bland annat. Vi var ett härligt gäng på plutonen med 12 cyklister från hela Sverige. Säsongen 1980 gick så där, jag vann några mindre A-klasstävlingar.

Jag bestämde mig för att byta förening till Landskrona CK där dom hade bland annat Peter Weberg som kommit tillbaka efter att SAAB stallet lagt ner sin verksamhet. Sen hade Roland Nilén också bytt till Landskrona så vi var några duktiga cyklister där.

Min största framgång det året var när jag vann ”i princip helt otippat” den första ICA cuptävlingen för säsongen nämligen Engmo Cup i Kumla. Det var rätt komiskt detta. För jag hade varit på en 3-dagars jägare övning i början av den veckan tävlingen gick. Två dagar efter övningen skulle jag tävla. På denna övningen hade vi gått i småbruten terräng och över kalhyggen i Kilsbergen där I3 hade sitt övningsområde, övningen avslutades med att gå till Örebros utkanter marsch på c:a 30 km med ryggsäck med stridspackning och med en KSP 58 över axlarna sista 20 km. Totalt gick vi 70–80 km de 3 dagarna. Vi var bara befälselever som gjorde den övningen och vi var bara 2 st. idrottare från vår pluton kvar, resten hade muckat. Vi två var i mycket bättre fysisk trim än de övriga som var kvar så vi fick bära mycket packning på slutet. Vi fick även dåligt med mat på den övningen. Men sen dagen innan tävlingen, hemma på regementet proppade jag i mig kolhydrater utav helvete. När lördagen kom så tittade jag ut och ett par plusgrader och snöblandat regn. Jag lånade en valp av regementet och körde ner till Kumla. Tävlingsledningen beslutade att dra ner tävlingen från 120 km till 80 km på grund av vädret. Rätt snabbt kände jag att detta var min dag. Relativt snart var vi 4 cyklister som hade gått loss. Det var jag, Patrik Serra Västerås, Per Christiansson Vinco och Per-Arne Carlsson Burseryd. Jag kände mig otroligt stark så jag drog spurten från spetsen och höll över målstrecket. Det är nog min roligaste och mest minnesvärda tävling som jag har kört. I övrigt på den säsongen så vann jag några skånetävlingar.

Året efter så var jag på träningsläger nere på Mallorca ihop med Peter Weberg och Tomas Eriksson Västerås (dubbel svensk mästare). Vi körde drygt 200 mil på 14 dagar med 1 vilodag. Varannan dag i bergen lite kortare och varannan dag på slätan lite längre. När jag kom hem hade Skånes cykelförbund helgträningsläger på kurhotellet i Tyringe, vilken skillnad att komma i kanonform från värmen och cykla med grabbarna här hemma. Tyvärr så gick denna säsong inte så bra jag kände av min sjukdom och fick rätt många ögoninfektioner. Även min inspiration började att slockna så man kan säga att jag slog av på takten den säsongen.

Vad har du för cykelminnen?

Min cykeltid har gett mig så mycket mer i form av roliga minnen utanför just cykeltävlingarna alla roliga fester vi hade på höstkanten när cykelsäsongen var över. De aktiva som jag minns mest av är bl.a. Bertil Rangbo, Per Nordén, Jörgen Olsson, Stefan Andersson, Peter Borgman, Peter Ekborg sen var där naturligtvis de äldre som Krister Wallin, Kaj Andersson, Jocke, Paul Malmberg, Bengt Olsson, Clas-Göran Dahlkvist, Peter Jonson, Staffan Eriksson och Putte Norling. Kent Gustavsson har jag ett stort minne av, jag kommer så väl ihåg när han och Bengt Olsson hade politiska retorikdiskussioner på väg till och från tävlingar när jag började min cykelkarriär.

Därav är det också roligt med GCV Fix där jag har haft möjlighet att träffa en del av mina gamla klubbkompisar och även naturligtvis en hel del nya. Jag hoppas att fler av mina cykelkompisar ska dyka upp på våra arrangemang.

Vad gör du idag (yrkesliv och motion)?

Min ”civila” karriär har endast varit inom Elnät verksamhet. Jag jobbade på Öresundskraft från 1979 till mitten av 2011 sen på Göteborg energi till 2017 och efter det så jobbar jag nu på Södra Hallands Kraft som projektledare.

Avseende min aktivitet just nu, så är det inte mycket mer än promenader som jag håller på med. Jag bor numera på underbara Bjärehalvön ihop med Maria. Vi har investerat i en husbil (plåtis), som vi ser mycket framemot att köra med i Sverige och Europa nu när, förhoppningsvis, pandemin börjar att gå tillbaka.

Stort grattis på din födelsedag Mats, hoppas att du får en fin dag!

Vid pennan
Jörgen Vik