AV OCH MED BOSSE KROHN
GCV:S CYKLANDE INRIKESKORRESPONDENT
2 september 2016
MÖSSEBERG — BILLINGEN — KINNEKULLE
TUFFARE UPPGIFT DEN HÄR GÅNGEN
Ja, då har jag alltså för andra gången klarat av motionsloppet Tre Berg, en tuffare uppgift den här gången. Efter många om och men så blev det till sist jag, Per Broberg och hans son Carl som gav oss av till Skara för att cykla motionsloppet Treberg som är 18 mil långt.
Vi körde upp på fredagen för att fixa nummerlappar och övernattning. Under fredagen passade vi på att titta på City-GP i Skara. Det var både juniorklass, damer (både junior och elit) samt elitklass herrar, där de flesta av de bästa i Sverige gjorde upp. Team Treberg tog hem elitklassen precis som i Helsingborg. I damklassen blev det en spurtstrid mellan Team Ormsalva (Västerås) och Team Crescent (Södra Sandby). Ormsalvan var snabbast.
På lördagen c:a kl. 08.00 gick starten för både tävlings- och motionsklassen, vi körde nämligen samma bana.
Först startade Eliten och sedan kom startfålla efter startfålla, 1.800 cyklister allt som allt.
På den här bilden är det ca fem min till start och det har börjat småstänka. Men regn-andet upphörde dock och vi startade utan regnjackor. Efter ca 2 km passerade vi start, dvs våra chips registrerades och tiden började rulla.
Sedan gick det i jämn bra fart ett par mil, det var bara att hålla sin plats bland alla adrenalinstinna motionärer. När vi kom till den första sammanhängande stigningen så fick Pelle spritt i benen och gick förbi hela klungan fram till fronten. Jag växlade ner för att följa med, men i stället hoppade min kedja av. Jag blev tvungen att stå helt stilla tills hela klungan passerat och sedan fick jag försök få på kedjan igen. När jag äntligen kom igång så kunde jag inte ens skymta klungan. Där låg jag och tryckte allt vad jag kunde i 2 mil och det närmaste jag kom var 150 m, men det gick inte med de sista meterna. Jag fick slå av på farten för att inte ta helt slut den sista halvmilen fram till Falköping. Men efter att ha sniglat mig upp för Mösseberg (16%) återförenades jag med Per och Carl. Dagens första depå låg nämligen på toppen.
Från Falköping fick vi först köra på tre man, men efter någon mil kom det en grupp att hänga på. Efter ytterligare någon mil så började det gapas och skrikas bakom oss. Vi passerades av en stor grupp ledda av Kungsbacka CK. Jag och Carl gick med, men Per missade chansen, kanske tur det? Nu gick det undan och det tjoades och skreks hela tiden. Plötsligt efter en lång utförslöpa skreks det mer än vanligt och blev totalt kaos framför oss. När vi passerade så låg det två Kungsbacka-cyklister i diket och skrek (jag fick sedan reda på att den ena bröt nyckelbenet och några revben. Den andra klarade sig med skrubbsår och kunde fullfölja korta rundan på 9 mil). Vi kunde inget göra och fortsatte lugnt och efter ett tag mötte vi ambulansen på väg till kraschplatsen. Några km innan andra depån kom Pers grupp ifatt oss.
Sedan lyckades vi hålla ihop de sista 9 milen. Först upp över Billingen och sedan upp över Kinnekulle (dagens värsta backe) och hem till Skara. De sista 4 milen var relativt platta men med en ganska jobbig vind. Vi gick på tre man och ibland var det någon hakade på ett tag. Det var en nöjd men trött trio som till sist gick i mål i Skara.
Där fick vi medaljer men framför allt mat och en god öl som belöning. Efter en välbehövlig dusch så var det en trött men nöjd trio som vände kosan åter mot Skåne.
