LENNART NILSSON

Har ni något trevligt minne att dela med er om Lennart?

Skicka gärna e-post till mig så för jag in detta på hemsidan efter hand.

jorgen.vik@comhem.se

Torsdagen den 25 februari 2016 firade

Lennart Nilsson sin 80-årsdag

Träningsläger på Örenäs slott. Leif Norbeck, Lennart Nilsson, Lennart ”Lappen” Aspholm och Bertil Andersson.

”Ekebypojk med bra förutsättningar”
(tidningsrubrik om den sjuttonårige lovande Fix-cyklisten Lennart Nilsson)
Årets första GCV-jubilar Lennart Nilsson fyller 80 den 25 februari. Han föddes i Ekeby, som lillebror med fem äldre bröder och en syster. En av bröderna är CK Fix mångårige sekreterare Gösta nu 85 år och bosatt i föräldrahemmet uppe i Truedstorp.cLennarts far August var MC och Cykelhandlare i samma hus med där tillhörande reparationsservice.

Att Lennart fick lust med idrott var ganska naturligt och att det även blev just cykel. Man cyklade vart man än skulle, till skolan, hälsa på släktingar, till butiker och Lennart hade även en lång tidningsrunda att cykla runt till. Lennart minns, att han både tyckte det var roligt att cykla och i jämförelse med jämnåriga tyckte han, att det gick lätt för honom, att cykla fortare än kamraterna.

1948 blev Harry Snell från Borås världsmästare och körde på en Crescentcykel. Nymanbolagen i Uppsala, registrerade samma år de orangefärgade cyklarna som CRESCENT VÄRLDSMÄSTARCYKELN och satsade mycket på marknadsföring av densamma. Så även i ”Cykel-Augusts” affär i EKEBY, med en stor pampig affisch 50x70 cm i färg med världsmästaren Harry Snell, uppsatt på väggen och denna gick Lennart och tittade på varje dag. En sådan cykel skulle man vilja äga.

Att Dagens Nyheters och Svenska Cykelförbundets 6-dagarslopp for fram genom Skåne och ett stopp i Kågeröd, där Lennart och kompisar var och tittade på, bidrog också till lusten att äga en orange Crescentcykel, sådan, som segraren Yngve Lundh tävlade med. (Yngve vann 1950-51 och 54)

Den verkliga kicken fick Lennart, när han cyklade hem från Markaryd, där han varit på barndop med föräldrarna. Han fick sällskap med en kille på racercykel och en sådan ville han absolut ha.

Far August beställde en racercykel från Nymanbolagen i Uppsala, som Lennart fick köpa av sin far, som också satte sig på motorcykeln och åkte till Malmö och hämtade den. ”Det var säkert en syn att minnas, en MC-förare med cykelramen hängande om halsen.” Lennart berättar också med känsla och inlevelse, hur spännande det var att vira av emballaget och finna den nya brandgula Crescent-cykeln med det vita lindade styret.

H55 Elit-GP-lopp Berne Norbeck och Lennart Nilsson

Lennart blev medlem i CK FIX och löste tävlingslicens för klass D, 1952, 16 år gammal. Redan andra året som tävlande blev han framgångsrik cyklist, en av de allra bästa i Skåne i sin åldersklass. Ansågs som mycket lovande och var uttagen av Svenska Cykelförbundet och kallad till träningsläger för ”morgondagens män”.        

Uppmuntrades 1955 med fricykel från Nymanbolagen. Just det året, när den berömda H55 utställningen avhölls i Hbg, arrangerades ett Elit-GP-lopp, där Lennart uppmärksammades för sin respektlösa körning med de mer berömda cyklisterna. Vinnare blev Lasse Nordvall med Allan Schrewelius på andra plats. Det kommer Lennart ihåg, men inte sin egen placering.

Lennart tävlade i klasserna D, C och B och nådde nästan också uppflyttning till A-klassen, det fattades bara 1 poäng. Lennart tävlade sista året 1958 i B-klassen. Lennart var också otursförföljd. Ett år fick han göra träningsuppehåll för akuta astmabesvär och ett annat gick han med handen i gips efter att nästan ha skurit av sig tummen i en arbetsplatsolycka.

Lennart arbetade hela sitt yrkesmässiga liv som snickare, men hade också två korta anställningar direkt efter avslutad skolgång, hos Björkengrens Möbler och en mekanisk verkstad i Ekeby, innan han fick jobb i Billesholm som snickarlärling. Att vara byggnadssnickare, kanske inte var det lättaste att också satsa på, om också ambitionen var, att bli en bra tävlingscyklist.

Lennart gjorde sin militärtjänst vid F 10 i Ängelholm och då tränade han ofta cykel tillsammans med Gert ”Putte” Svensson, som bodde i Skälderviken.

I CK Fix hade Lennart sällskap av Berne Norbeck A-klassare, som också var klubbens tränare, Rolf Persson, Nisse Persson, Kaj Eriksson, Lars-Erik Larsson, Evert Mårtensson, Arne Högsten, Berne Sten, Leif Gustavsson, Leif Sjöland och säkert någon glömd och fro.m 1958 även av undertecknad.

Lennart är gift med fru Inga-Lill sedan 1959, de har fyra barn, sex barnbarn och bor sedan många år tillbaka i Svalöv. Jag kan glädja Er alla, som minns glädjespridaren Lennart, att han än idag är lika glad och positiv med nära till sitt härliga skratt.

Vi hurrar för DIG LENNART och önskar Dig ett fortsatt gott liv.

Vänliga hälsningar

Bengt Lindh

Om  en mycket trevlig vän i Cykelklubben Fix  —  Lennart Nilsson från Ekeby

Lennart var en mycket duktig spurtcyklist, segrar i C och B-klassen, poäng till A-klassen.

Det var särskilt under 1957, som jag lärde känna honom. Vi åkte till tävlingar i den nyinköpta VW-bussen tillsammans. CK Fix arrangerade ett elit-GP runt Fredriksdal, Lennart fick delta, jag tror som junior bland eliten och klarade sig med bravur bland A-klassarna.

Som människa är Lennart mycket trevlig. Han höll upp stämningen bland oss kompisar.

En mycket minnesvärd resa var till och särskilt från Värnamo den 10 juni 1957. Vi hade deltagit i VCK:s årliga lopp öster om staden. Där uppe i skogarna var det skit med omklädningsrum. Ofta, såsom även i Burseryd, fanns några baljor och vattenkannor utsatta bland träden, som också fungerade som klädeshängare. Man blev väl inte särskilt rentvättad efter ett krävande cykellopp, särskilt när man var hal som en ål efter den fräna linementen man använde.

OK vi startade vår färd söderut, hemåt, och skulle passera sjön Vidöstern. I höjd med Rolstorp hojtade Lennart, som var en renlig typ, ”Stanna jag vill bada i sjön”. Men för h-e du har väl inga badbyxor med dig svarade vår reseledare. ”Stanna för böveln, jag behöver inga, jag vill bada.” Den snälle reseledaren stannade bussen och Lennart, klädd i svarta cykelbyxor, gav sig till stranden och hoppade i spat.

Vår cykelbuss drog på en släpkärra, där alla racercyklarna stod uppradade. Någon av killarna, Evert eller Putte tyckte att de våta cykelbyxorna inte fick vara inne i bussen. ”Det löser vi, sa lennart, och fäste byxhängslorna i en av cyklarna på kärran ”Här torkar de snart”. Så körde vi vidare med fladdrande byxor efter oss.

Ja, vi skrattade gott åt hans små påhitt. En annan grej var hans ”gymnastik i trånga utrymmen. Fingergymnasten i bussen. Om detta var en pik till vår tränare Berne, som körde gymnastik med oss i IH på vintern eller ett annant påhitt, vet jag ej.

Lennart var också en av deltagarna på resan vi gjorde med bussen till Waregem i Belgien i augusti 1957 för att titta på VM, som vanns av Rik van Steenbergen, Belgien. Bäste svensk i amatörloppet blev Herbert Dahlbom (8:a). Där finns mer att berätta om den resan, men det tar vi en annan gång.

Vänliga hälsningar

Lars-Erik Larsson