GÄSTBOK

Ride of Hope del 7:
Samling i solen (sic) utanför ICA-Maxi i Katrineholm. Magnus tar hand om oss i dag igen. Vi rullar ut i det vackra, omväxlande Sörmländska landskapet. Små vägar över böljande åkerfält med insprängda små träddungar och sedan in skogar med blandning av löv och barrskog. Här och där ett litet vattenblänk från någon sjö eller å. Det är vackert så man blir förbannad (som Ingmar på bilden brukar säja) Inom kort så är vi framme vid dagens första depå som ligger precis bredvid Harpsund. En väldigt vacker men något avsides plats.
Snart bär det av igen på smala, kuperade vägar med ordentliga frostskador. Jag får känna av den sk gummibandseffekten, dvs hur jobbigt det är att ligga sist och hela tiden jaga in de småluckor som uppstår.
När vi når lite bredare vägar så börjar vi köra sk belgisk kedja, ett nutida uttryck som i stort sett betyder ett lagtempo med en större grupp. Vi passerar ett antal grupper, men när det går som bäst hör man: "PUNKA". Konstigt nog så är det samma kille som punkar nästan varje dag.
När slangen är bytt och pumpad så fortsätter vi. Efter ett par mil så når vi en T-korsning ut på en större väg. Medan vi väntar på att kunna köra ut så bromsar en bil in för att svänga in på den väg där vi står. Bilen bakom upptäcker detta sent men lyckas stanna med tjutande bromsar.
Men bil nr tre hinner inte ens bromsa utan far rakt i de stillastående bilarna och en sk dominoeffekt uppstår. Rent ut sagt det blev en j...a smäll rakt framför våra ögon.
Nu imponerar gruppen på mej. Inom sekunder tar alla spontant på sej olika uppgifter. Några tar hand om passagerarna i de tre krockade bilarna, några tar som uppgift att varna trafiken för olyckan och till sist så är det någon alarmerar Räddningstjänst och Polis. Vi var sysselsatta med detta en bra stund, minst en kvart, innan vi hörde sirener som närmade sej. Det var brandkår och ambulans, när de hade tagit över så rullade vi igen. Vi var flera km från olycksplatsen innan vi till sist mötte polisen.
Sedan förflöt dagen helt normalt, vi trampade på i god fart. Den obligatoriska regnskuren dök upp osv.
Nej, förresten vi hade en incident som kunde ha utvecklats till en riktig massvurpa. Plötsligt efter en kurva så dök det upp ett stort hål mitt i körbanan, det var säkert 3-4 dm i diameter och ett par dm djupt. Jag låg mitt i fältet, tjejen framför mej lyckades hoppa över med framhjulet. Bakhjulet slog i och hon tappade en flaska. Jag styrde förbi med mm till godo, men Erik som låg bakom blåste rätt ner med båda hjulen. Han höll kvar cykeln på rätt köl och klarade sej t o m utan punktering.
När vi nådde dagens etappmål Västerås, så var målet förlagt vid IKEA. Här hade man verkligen ansträngt sej. Först fick vi alla en liten IKEA kasse med presenter, bl a en matkupong så att vi kunde äta fritt i restaurangen. Sedan så hade IKEA också en egen insamling för Barncancerfonden.
Innanför porten så satt det fem IKEA anställda och cyklade på trainers (en modernare form av rullar). Under dagen så samlade de in 35 000 kr, bra gjort!
Efter den välförtjänta måltiden så var det bara att rulla till hotellet, d v s rakt genom centrum. På kvällen så lyssnade vi en av cyklisterna som är förälder till ett cancersjukt barn. Det var tårar i ögonen och en klump i halsen. Man hoppas verkligen att det lilla som vi tillför gör någon nytta.
I morron är det dags för näst sista etappen...........

Ride of Hope del 6:
Avfärd från hotellet (Scandic som vanligt) och stillsam rullning genom Linköping bort till sjukhuset. Som vanligt så startar vår grupp sist och som tur är så har vi fått tillbaka Magnus som gruppledare (han cyklade med oss 5 av 9 dagar). Han är en suverän gruppledare och cyklist, som får ut det bästa av gruppen utan kommandometoder. Gruppen fungerar bättre för varje dag och hade det inte varit för regnet så hade dagen varit perfekt.
Som vanligt så blir jag pissnödig efter ca en timme på cykeln. Jag lägger på en ordentlig rem så att jag kan hänga på gruppen efter mitt stopp. Gruppen far förbi i god fart och jag hoppar på cykeln för att köra fatt. Men det är jobbigt i den här farten, som tur är så droppar Magnus ner. Tillsammans så växeldrar vi lätt ifatt. Men vi har väl inte cyklat mer än tio minuter innan man hör det förhatliga "punka". Medan vi väntar så kör alla grupper som vi passerat om oss igen. Regnkläder på och sedan så är det bara att fortsätta mot Norrköping. Vi är snart framme vid depån och har sluppit alla spårvagnsspår. Lite bananer, bulle och en tårtbit (bakad av snälla barn) och sedan iväg igen.
Vi har inte rullat så långt förrän vi kommer in i ett litet industriområde.
En 90 graders sväng och plötsligt så går det spår mitt i vägen. Killen framför får ner bakhjulet i spåret och går omkull. Jag har ingen chans att stanna, men försöker att köra rakt över honom. Han är lite för stor, det blir tvärstopp. Jag dyker med ansiktet rakt ner i asfalten. I början ligger jag bara kvar för att känna efter hur det gått. Sen kommer mina goda kompisar och lite senare sjukvårdarna och tar hand om mej. Jag har spräckt läppen och slagit lite flisor av tre tänder. Det bestäms att jag måste till sjukhus för att sys. Men jag är hela tiden klar i huvudet och frågar t o m om min cykel är hel. Det är den. Tur!!
På sjukhuset blir jag skickad lite hit och dit innan någon vill ta sej an mej. Där sitter jag huttrande i våta cykelkläder och väntar. Efter några timmar så blir jag ihoptråcklad och får lämna sjukhuset. Jag ringer ledarna i R o H för att bli hämtad.
Men det är ingen som har tid, så det blir att ta taxi till stationen och sedan tåget till Katrineholm. Framme i K så hittar jag ingen taxi (vi skall bo på en camping/vandrarhem utanför stan) men jag får hjälp av en snäll tjej på turistbyrån.
När jag står och väntar, så kommer hela Team RÖD rullande på andra sidan gatan. Jag gastar och alla stannar och pratar lite.
Till sist är jag framme där vi skall bo, nu så är jag ganska irriterad. Jag hittar min cykel och väska och installerar mej i mitt rum i ett gammalt härbre på vandrarhemmet.
På kvällen kommer mina snälla kompisar och hämta mej för en bit mat. Jag väljer något mjukt, lättuggat. Efter en natt med ganska lite sömn så är det dags att fortsätta mot Västerås............

Ride of Hope del 5:
Örebro-Linköping.
Vad håller ni på med undrar säkert vän av ordning. Detta är väl inte närmsta vägen till Stockholm? Förvisso inte, men meningen med rundan är att vi skall besöka de sjukhus som har Barncancercenter. Rundan är så smart lagd att vi besöker 5 av de 6 center som finns i Sverige (det sjätte ligger för långt norrut).
Start vid Kronblom (se bild). Vi i Team RÖD var 9 pers vid starten, sedan tappade vi en, så var vi 8. Men nu kom vi på den smarta ide'n att adoptera medlemmar.
F o m nu växer vårt team hela tiden, vilket förvirrar vår omgivning.
Ut från Örebro över Närkeslätten, förbi Hallsberg och Kumla. Efterhand skog och kuperad terräng bl a Klevabacken som Anders Adamsson nämner då och då.
Upp och ner, hit och dit i ett vackert omväxlande landskap, hade bara regnet hållit sej borta så hade det varit ännu bättre. Det blir ingen riktig rytm i cyklingen p g a alla småbackar.
Lunchpausen idag är utanför McDonald i Motala. Naturligtvis blir det hamburgare.
Ut ur Motala upp förbi speedwaystadium.
6-7 mil till Linköping, i början lite småkuperat men efterhand slätare med längre inte så branta motlut.
Någon mil efter Motala blir vi omkörda av en av snabbegrupperna. Jag och Mattias ligger i front och håller lätt samma fart.
När vi skiftar så kommer bl a Lasse S fram och håller farten. Men då kämpar sej gruppledaren (den vi har idag är lite fjollig) fram och beordrar sänkt fart.
Lasse måste motvilligt göra som han säjer, men han blir inte glad.
Under rundan så har Mattias cykel börjat att låta mer och mer. När vi når målet visar det sej att han inte kan fortsätta på den. Han ringer en kompis och under kvällen dyker kompisen upp med en reservcykel. Tänk att ha sådana kompisar.
Dags för cykelvård för alla, en pizza (medan vi ser OS-handboll) och en god öl.
Sen sover man gott...................

Ride of Hope del 4:
Det har äntligen slutat regna i Skövde. Vi tar oss i samlad trupp till ICA-Maxi där starten ska gå (Se fotot). Samma grupp som igår 28-30 km/h, samma människor söker sig till oss inför dagens etapp. Vi rullar ut över slätten o god fart och med minimalt vindmotstånd. Inget regn än, men de mörka molnen börjar torna upp sig. Snart är vi framme i Töreboda, mest känt för att där tillverkas de stora ur som vi alla har sett på idrottsplatser. Här passerar vi Göta kanal för första gången.
Första depån idag ligger vid ett vandrarhem/hotell. Medan vi står där så dyker det plötsligt upp master i trädgården bakom huset. Kanalen går precis bakom knuten, men osynlig för oss.
Vi har inte cyklat många kilometer förrän det är dagens för dagens första punka. Det är bara att vänta, men strax blir det värre. Vi kommer in på en väg som är "nylagad" dvs IDIOTERNA har sprutat tjära och sedan hällt ut makadam ovanpå. Det klibbigt, det sprutar småsten och det är slirigt med risk för vurpor. Min åsikt är att den som har uppfunnit detta "lagningssätt" borde rullas i tjära och makadam och ställas upp vid vägkanten för att skämmas. Men det är bara min åsikt.Cyklar och underben blev både blästrade och tjärade.
Under lunchen utanför Gullspång kom det som vi väntat på hela dagen: regn! Tur, ingen etapp känns fullständig utan en rotblöta. Nu kommer också dagens första ordentliga motlut när vi svänger av från Vänerstranden och in i Bergslagen. Resten av rutten till Örebro följer samma vägar som Vänern runt. Kuperat, massor av skog, ibland en vacker sjö som blänker till.
När vi passerat Svartå bruk så kommer dagens sista depå. Den är bemannad med folk från Örebrocyklisterna och där återser jag några gamla bekanta. Nu är det lättcyklat de sista fem milen och för att vi skall hitta rätt så har vi fått med en lokal cyklist (kul initiativ).
Målet i Örebro är vid ICA-Parken vid en jättestor staty av Kronblom. Så fort jag har installerat mig på hotellet så ringer jag min son och beställer skjuts. Kvällen avslutas med Korv Stroganoff och sedan lek och nattning av lilla Lova 3 år. Hon kan inte förstå varför Farfar är ute och cyklar utan Farmor. Hennes uppmaning till mig är att jag skall cykla hem till Farmor. Jag skulle kanske ha följt uppmaningen om jag visst vad som skulle hända om två dagar......

Ride of Hope del 2:
Nästa morron i Halmstad. Hela teamet i andra dräkter (team C2 verticale). Det blev en ordentlig förvirring bland de som åkte med oss igår, men till sist fattade de vad som hänt.
Avfärd mot Göteborg längs Ginstleden, väldigt nära havet. Solsken och ordentlig medvind, nästan för bra för att vara sant.
Det här håller i sej ända till Kungsbacka. De mörka molnen tornar upp sej och plötsligt så är vägen full med vatten. Men än så länge kommer det inget uppifrån.
Vi börjar leta efter depån i Kungsbacka då det börjar regna. Till sist struntar vi i depån, vi vill bara komma i mål och få på oss torra kläder. Det är bara cykla på med vattensprutet från framförvarandes rakt i ansiktet. Så händer det man minst önskar i regnet, punka. Det är aldrig kul att stå och vänta i regnet, men inga sura miner någonstans. Så rullar vi vidare och når till sist målet i Mölndal efter 15,5 mil. Våta kläder, våta skor och då skall man helst inte stå stilla. Vi rullar tillbaka till Scandic Mölndal. Trevligt, jättestort och med jättegoda räckmackor. Jag får dela rum med två helt nya bekantskaper, lite körigt med alla våta kläder och skor. Det var också tur att jag hade med mina öronproppar. Det blev nämligen en väldigt ljudlig natt. Nästa dag bär det av mot Skövde, 17,5 mil..............

Det var ca 55 GCVare som inte kom till Köpenhamnsresan 26/8 till Post Danmark Rundts avslutning. Vi var 8 st som reste 9.30 båten i strålande väder. Vi besökte Carlsberg först som var mycket trevligt. Det blev även en matbit här. Vi fick prova 2 öl i besöksavgiften. Man kunde sedan köpa t ex Tuborg Röd (bryggs 1 gång/år) m fl udda sorter. Därefter blev cykel bland mycket, mycket folk. Vi fick se Världsmästaren Mark Cavendish vinna, 78 man gjorde upp i spurten, Gustav Larsson blev 47:a och Sebastian Balck blev 48:a.
Slutställning 1= Lieuwe Westra, 11= Gustav Larsson, 67= Sebastian Balck, 78= Mark Cavendish. 127 man startade på sista etappen.
På tågresan hem mötte vi regnet och 17.28 tog vi färjan i Helsingör (precis som planerat!!). Jag kan också tillägga att Mats Thuré cyklade från Göteborg dagen innan..............26 mil med vinden mot sig!
Nu stundar Vårgårda den 6/10.

Hej cykelvänner!
Här kommer den första delen an den utlovade rapporten från Ride of Hope.
Starten gick från Lund den 4 aug. Men redan dagen innan var vi på plats. Vi, det är vår träningsgrupp som kallas Team RÖD - en förkortning av Ramlösa-Ödåkra Cykel- spår, alltså ingen politisk ståndpunkt.
I Lund sov vi över på Grand och hotell Lundia. Nästa dag så rullade vi upp till Barnsjukhuset för att starta. Vi ställde oss i startgruppen 28-30 km/h, ett perfekt val visade det sig. Efter 129 mil så hade vi snittfarten 29 km/h. Sedan bar det av mot Halmstad. Som vanligt så var det lite ryckigt och nervöst i gruppen första dan.
Men som tur var så blev det bara en vurpa första dan. Jag blev stucken av en geting när vi var på väg upp frö Söderåsen. När jag körde ut i diket så råkade Lasse Skoog trilla, men landade på en annan åkare. Ingen blev skadad.
Efter en solig dag och ca 15 mil var vi framme i Halmstad. Forts följer

Den 9:e april skrev jag om Håkan Perssons (Cykelcity) vurpa.
Här är en bild av hjälmen han hade på då.
Om han inte hade haft hjälm...hur hade det gått då? Ja, svaret är självklart.
Alltså - ALLTID hjälm på!

Hej cykelvänner!
Ride of Hope är ett svenskt motionsetapp-
lopp från Lund till Stockholm, 125 km. Loppet pågår mellan 4-12 aug och alla pengar som kommer in går oavkortat till Barncancerfonden. Från GCV kommer LG och jag att delta. Om du vill stödja Barncancerfonden så följ den här länken:http://www.barncancerfonden.se/Ride-of-hope/Loppet/Anmalan-gavor/Stod/Ge-en-gava---privatperson/
Vi kommer att ge en rapport från loppet senare vid ett senare tillfälle.
Vi hörs.................Bosse K