KENNETH HULTBERG

Har ni något trevligt minne att dela med er om Kenneth?

Skicka gärna e-post till mig så för jag in detta på hemsidan efter hand.

jorgen.vik@comhem.se

Onsdagen den 10 april 2019 firade

Kenneth Hultberg sin 70-årsdag

En långvarig vän och mycket god cykelkompis fyller 70 år den 10 april. Jag syftar på Kenneth Hultberg, som många av er träffat vid resorna till 6-dagars i Ballerup.

Kenneth och jag växte upp på Elineberg inom synhåll från varandra. Vi kände ju till varandra, men var inte närmare kompisar under barn- och ungdomsåren.

Det var inte förrän vi träffades igen på spinningen på Aktiverum i slutet på 90-talet, som vi lärde känna varandra närmare. Kenneth var en mycket entusiastisk och högljudd spinnare. Efterhand som vi pratade så framkom det att han alltid velat cykla racercykel.

Det gick inte så lång tid förrän han köpt en begagnad cykel för att prova på. På den här tiden så var det en mycket entusiastisk kille från Vallåkra, som också körde mycket spinning på Aktiverum. Han bjöd in oss till sitt ”cykelgäng” och där tröskade vi på ett slag. Snart visade det sig att Kenneths cykel visserligen var billig, men inte så bra.

En dag åkte han till CykelCity i Lund för att köpa en tröja och kom hem med en ny, gul Colnago. Stolt som en tupp kom han på nästa träning med ny cykel och tröja. Ingen kommenterade hans cykel, det enda han fick höra var: ”Snygg tröja. Är den ny?”

Men Colnagon, även kallad ”Ostbågen” pga färgen, visade sig vara ett lyckat köp och snart tog Kenneths cyklande riktig fart. Det blev några rundor runt Vättern, några runt Vänern, några gånger Själland runt, en runda i Telemark i Norge och två rundor runt Bodensjön med Vallåkragänget innan våra vägar skiljdes.

År 2000 bildade Kenneth och jag det som sedan skulle bli Team Röd (Ramlösa-Ödåkra cykelspår). Vi fick tillgång till ett program på datorn, vilket underlättade inbjudningar till träning. Innan dess hade det varit ett evinnerligt ringande. Det blev ganska snabbt en grupp på ca 10 personer som träffades regelbundet för att träna och sedan har den vuxit efterhand.

Som sagt så hade ju Kenneth en fin Colnago, men tyvärr så höll inte styrlagret riktigt samma klass. Det kom in vatten, så att det rostade och blev trögt. Han åkte ner med cykeln till Lund och de bytte ut lagret. Nu hade han blivit en känd figur hos Håkan Persson och hans personal och de skojade en del med varandra. När Kenneth skulle hämta cykeln och frågade vad det var för fel så fick han till svar: ”Det hade kommit ner en örnastörta (tvestjärt) i lagret, därför gick det trögt”. Killarna hade också tejpat ett kuvert med en död örnastörta på cykeln och satt en etikett med texten ”Örnastörtaren” på överröret. Sedan hette Kenneth bara ”Örnastörtaren” i dessa kretsar.

2007 så hade vi, genom bl a Håkan Perssons peppning, samlat mod nog till att anmäla oss till en cykelresa till Pyrenéerna. Efter en evighetslång bussresa till Port Nouvel vid Medelhavskusten så checkade vi in på vårt hotell vid stranden. Det blev en rolig och omväxlande veckolång cykelresa till Bayonne vid Atlanten. Kenneth och jag delade som vanligt rum och ibland t o m säng. Andra dagen fick vi vara fyra i samma rum med två ganska smala dubbelsängar. Vi fick t o m dela täcke. Det gick väl ganska bra för Kenneth och mig men våra kamrater var lite bredare och hade svårt att inte tränga ut varandra ur sängen. Det blev mycket skratt och snack innan vi somnade, nästa dag skulle vi upp för turens första berg.

2009 var det dags för nästa stora utmaning. Vi tog på alptur med Dan Frost, med på den här turen var också en lång, mager, blond 15 årig kille från Bornholm. Han hette Magnus Cort Jensen och just idag när jag skriver det här så vann han dagens etapp i Paris-Nice. Vi tog oss upp för många kända stigningar bl a Col de Madeleine och Col de Galibier. Första dagen så blev det en runda upp till flera kända skidorter. När vi varit uppe på toppen så tog vi oss en fika innan utförskörningen (som bitvis gick parallellt med Bobsleighbanan från OS i Albertville). Jag körde bakom Kenneth och plötsligt började hans cykel hoppa och skaka så att jag blev rädd för att han skulle vurpa. Han fick till slut stopp på ekipaget och det som jag trodde var ett tekniskt fel berodde bara på att han frös så fruktansvärt. Vi rullade ner i lugn takt och bara några hundra höjdmeter längre ner så blev det behagligare temperaturer. Alprundan avslutades med att vi två dagar i följd tog oss uppför den legendariska stigningen till l’Alpe d’Huez.

Sedan blev det Pyrenéerna igen 2011, nu från Atlanten till Medelhavet. 2013 så åkte vi med våra kompisar från C2 till Sicilien och där blev vi bekanta med Bernt Johansson. Bl a så lotsade vi tillsammans Lasse Skoog upp till Etnatoppen. Sedan sa tyvärr Kenneths kropp till och det har inte blivit fler långresor för att cykla. Vi har under åren delat rum massor av timmar, för att inte tala om alla de timmar och km som vi cyklat tillsammans i sol, regn, med- och motvind.

Kenneth är en fantastisk kompis och jag saknar honom verkligen på mina turer på landsvägen. Stort Grattis på 70-årsdagen!

Vid datorn Bo Krohn